spelet

I bland önskar jag att jag var lite mer som Er. Ni som kallas för normalt funtade människor. Men jag kan inte, hur mycket jag än försöker kan jag inte hänga med i ert beteendemönster. Jag känner mig alltid annorlunda. Jag har så jäkla svårt att förstå de regler och det sociala mönster som ni har byggt upp. En spelplan där alla inte är mer än utbytbara brickor som enkelt slås ut om tärningen är kastad. Jag lovar, jag försöker och försöker kasta min tärning om och om igen men jag hamnar alltid på samma ruta. "Stå över ett kast","Fängelset", eller vad ni har valt att kalla den och där står jag ensam kvar medan de gula, röda och blå pjäserna varvat mig med hästlängder.